Plötsligt åkte flygplanet över molnen, som mer liknade en ogenomträngbar dimma, och marken blev osynlig på grund av det vita täcket under oss. Jag blev först orolig för att ändå inte kunna få se de fina bergstopparna. Men när jag kollade på skärmen framför mig visade den att vi var endast på över 2000 meters höjd, och mina teorier blev besannade när jag såg bruna berg titta upp över molntäcket. Storleken på Anderna fick molnen att se så otroligt låga och lättsamma ut, att det nästan kändes som de simplaste av saker. Om det inte vore för den exotiska vackerheten, och det faktum att vi nu var på över 4000 meters höjd, skulle jag kunna ha trott att samma sak skulle kunna ses på de ”höga” kullarna i Stockholm.
Ja, för att då förklara lite vad som har hänt under resan.
Under hela mitt liv har jag aldrig åkt så mycket flyg. Vi har mellanlandat två gånger, först i Madrid och sedan i Lima. Jag tror att jag har redan klått det totala antalet timmar som jag spenderat på ett flygplan, och det på en enda dag. Men det var först på väg till Cusco som jag insåg vilken natur som Peru faktiskt består av. Landet har allt från kust till gigantiska bergskedjor, och trots det är den största delen bestående av Amazonas regnskog.
När jag flög över bergen var jag chockad över hur man kan bygga en stad på sådana här toppar; det fanns knappt någon platt mark någonstans. Jag fascinerades över hur inkafolket hade kunnat bygga en stad här, långt från både regnskogen och havet. Visserligen fanns det floder rinnandes igenom, men att skapa en huvudstad på över 3000 meters höjd över havet förbryllade mig när jag verkligen såg landskapet med egna ögon.
Det som chockade mig mest var nog tanken på att jag kommer att stanna här i en hel månad. Jag har alltså aldrig varit utanför Europa, och på grund av tidigare pengabrist är jag inte så van vid att resa. Att sedan hamna på andra sidan ekvatorn, på en annan kontinent, i en stad byggd mitt i en bergskedja, grundat av ett folk som inte hade någonting med Europa att göra under flera tusen år, är en tanke både spännande och skrämmande. Jag, som högst har stannat i ett annat land i en vecka, ska stanna här i fyra!
Språket
För er som pluggar spanska och undrar hur det är att hamna i ett land med språket som modersmål, kan jag säga att det är en otrolig upplevelse. Efter att ha pluggat Spanska Steg 3 på gymnasiet kan jag redan efter en dag prata relativt flytande. Tack vare att de peruaner som faktiskt kan engelska ändå inte kan första så mycket, blir det faktiskt ofta lättare att säga saker på spanska, vilket gör det till ett nöje att prata. Eftersom de gärna vill öva sin engelska blir det en bra blandning när vi pratar en spanskblandad engelska med varandra, och eftersom vi faktiskt har saker att säga blir det mycket roligare när man lyckas förstå varandra.
(Speciellt när man har en morsa som knappt kan någon spanska, och man får leka proffsig översättare ;) )
Sebastian Everett
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar