söndag 25 juli 2010

De första dagarna i Cuzco - 24 juli

Så, äntligen fick jag lite tid och energi till att skriva. Den senaste veckan har varit helt utmattande, för jag har gått upp tidigt på morgonen för att arbeta på dagiset, och sedan även varit med på guide/sightseeing i Cuzco för att lära känna staden bättre.

Jag vet inte ifall jag sagt det tidigare, men det är värt att säga igen: Cuzco är en väldigt vacker stad. Många av husen är ända från kolonialtiden (ca 1500-1600 talet tror jag?) och vissa är till och med byggda ovanpå Inkafolkets gamla ruiner; de gigantiska stenblock som staplats på varandra som pusselbitar. När vi gick med guiden upp på de högre platserna kunde vi se ut över hela staden, och det slog mig att jag aldrig hade sett Stockholm på ett liknande sett. Man kunde se alla stadens hus därifrån, för det fanns knappt några skyskrapor eller höghus någonstans!
När jag tänker efter har jag faktiskt inte heller åkt en enda hiss under hela vistelsen i Cuzco.

Men, för att komma bort från sightseeing och vackra vyer, måste jag även berätta om den underbara kulturen här. Folket är snälla och generösa, och trots allt jag hört om ficktjuvar och luriga taxichaufförer har alla varit väldigt ärliga hittills. När vi åkte taxi igår saknade vi mynt, och gav chaffisen en 10 soles-sedel, och han gav artigt tillbaka exakt 7 soles eftersom resan ”officiellt” kostar bara tre. Och, nu kommer nog en liten chock för er stockholmare, 3 soles = 9 kronor. Hur fan har de råd med bensinen?

Jo, jag glömde att berätta det också. Trafiken här består över hälften av taxibilar, vilket är mycket mer flexibelt än jag någonsin kunnat tänka mig. Fördelarna är så många och fascinerande att jag måste göra en lista!

- För det första slipper staden alla parkeringsplatser. Färre människor äger bilar och staden får mycket mer plats åt andra byggnader, och förutom de små gatorna blir trängseln mindre.
- För det andra slipper folk äga så många bilar. Det blir som en slags privat kommunaltrafik, vilket är både en fördel för de fattiga då de slipper köpa dyra fordon, men även för miljön eftersom man slipper producera så många bilar*!
- För det tredje kan alla åka taxi. Barn kan ju inte köra bil, och därför kan jag som 17-åring utan körkort ta mig överallt i Cuzco bara genom att prata lite spanska.
- Till sist, slipper man ta med bilen överallt, slipper ta hand om den, tanka den, parkera den, och lämna den när den inte ska användas. Det enda du behöver göra här är att vänta tills en taxi kör förbi, vilket händer lika ofta som en vanlig bil åker förbi i Stockholm.

Och flera andra fördelar, men jag har andra saker att berätta om och vill inte fylla hela sidan med taxisnack. <:

Vad finns det mer att berätta om kulturen? För mycket. Precis som i Sverige har Peru lagar mot att röka på offentliga platser som restauranger, men faktiskt så tycker jag knappt att en sådan lag behövs här. Hittills har jag inte sett en enda peruan röka här, de enda jag sett röka har varit turister!
Och dessutom, de som känner mig kommer nog skratta åt det här, har jag inte sett en enda McDonalds-restaurang! Trots den gigantiska reklamskylten vid flygplatsen verkar det som om den för det mesta befolkas av amerikanska turister, för cusco-borna har mycket bättre smak än så. När jag var på en snabbmatsrestaurang igår insåg jag varför de hellre väljer att gå till sina egna, lokala, små gulliga restauranger framför den där gigantiska restaurangkedjan. Trots den lilla restaurangens simpla kök och få personal smakade maten otroligt gott, bättre än alla snabbmatsrestauranger som jag känner till i Solna.


Det får nog räcka för idag. Jag vet att jag fortfarande inte har berättat om hur det är på min arbetsplats än, men det är nog bättre att jag väntar med det eftersom det kommer ta för mycket plats att skriva. Men jag kan ge er en aptitretare: Ungarna älskade min kamera!

Resan - de första intrycken och tankarna - 22 juli

Planet lyfte från Lima och ökade i snabbt i höjd. Nu hade jag äntligen en fönsterplats, så jag kunde se Peru på riktigt – framför allt Anderna, den stora bergskedjan vid Sydamerikas västra kant.

Plötsligt åkte flygplanet över molnen, som mer liknade en ogenomträngbar dimma, och marken blev osynlig på grund av det vita täcket under oss. Jag blev först orolig för att ändå inte kunna få se de fina bergstopparna. Men när jag kollade på skärmen framför mig visade den att vi var endast på över 2000 meters höjd, och mina teorier blev besannade när jag såg bruna berg titta upp över molntäcket. Storleken på Anderna fick molnen att se så otroligt låga och lättsamma ut, att det nästan kändes som de simplaste av saker. Om det inte vore för den exotiska vackerheten, och det faktum att vi nu var på över 4000 meters höjd, skulle jag kunna ha trott att samma sak skulle kunna ses på de ”höga” kullarna i Stockholm.


Ja, för att då förklara lite vad som har hänt under resan.

Under hela mitt liv har jag aldrig åkt så mycket flyg. Vi har mellanlandat två gånger, först i Madrid och sedan i Lima. Jag tror att jag har redan klått det totala antalet timmar som jag spenderat på ett flygplan, och det på en enda dag. Men det var först på väg till Cusco som jag insåg vilken natur som Peru faktiskt består av. Landet har allt från kust till gigantiska bergskedjor, och trots det är den största delen bestående av Amazonas regnskog.

När jag flög över bergen var jag chockad över hur man kan bygga en stad på sådana här toppar; det fanns knappt någon platt mark någonstans. Jag fascinerades över hur inkafolket hade kunnat bygga en stad här, långt från både regnskogen och havet. Visserligen fanns det floder rinnandes igenom, men att skapa en huvudstad på över 3000 meters höjd över havet förbryllade mig när jag verkligen såg landskapet med egna ögon.

Det som chockade mig mest var nog tanken på att jag kommer att stanna här i en hel månad. Jag har alltså aldrig varit utanför Europa, och på grund av tidigare pengabrist är jag inte så van vid att resa. Att sedan hamna på andra sidan ekvatorn, på en annan kontinent, i en stad byggd mitt i en bergskedja, grundat av ett folk som inte hade någonting med Europa att göra under flera tusen år, är en tanke både spännande och skrämmande. Jag, som högst har stannat i ett annat land i en vecka, ska stanna här i fyra!


Språket

För er som pluggar spanska och undrar hur det är att hamna i ett land med språket som modersmål, kan jag säga att det är en otrolig upplevelse. Efter att ha pluggat Spanska Steg 3 på gymnasiet kan jag redan efter en dag prata relativt flytande. Tack vare att de peruaner som faktiskt kan engelska ändå inte kan första så mycket, blir det faktiskt ofta lättare att säga saker på spanska, vilket gör det till ett nöje att prata. Eftersom de gärna vill öva sin engelska blir det en bra blandning när vi pratar en spanskblandad engelska med varandra, och eftersom vi faktiskt har saker att säga blir det mycket roligare när man lyckas förstå varandra.

(Speciellt när man har en morsa som knappt kan någon spanska, och man får leka proffsig översättare ;) )

Sebastian Everett

måndag 19 juli 2010

Innan resan - 19/07/2010

Här är bloggen jag kommer att använda för min volontärresa i Peru!

För mer än ett halvår sedan bestämde jag (Sebastian Everett) och min morsa oss för att vi skulle göra lite nytta och åka till ett land långt borta och göra lite gratisarbete, en så kallad volontärresa. Detta istället för att göra den vanliga resan i Europa till länder som England och Irland som vi gjort tidigare, då man mest går runt och turistar istället för att ta del av det intressanta samhället som vi besöker.
Som ni kanske redan gissat är både jag och min morsa samhällsintresserade; allt från politik med ekonomi och miljötänk, till kultur med musik och socialt liv. Därför kommer den här resan att bli ännu mer intressant då jag kommer att få se och lära mig nya livsstilar och perspektiv, plus få mina olika teorier och frågor besvarade: Är peruaner så roliga och spontana som de verkar? Är urinvånarna traditionella av sig? Hur påverkas de av fattigdom? Äter de mycket tortillas?


Varför just Peru?

Det som från första början fick oss att välja Peru var att jag kan Spanska. Eller, åtminstone så långt som Spanska 3-kursen på gymnasiet räcker. Ett mål med resan är faktiskt att jag ska kunna lära mig spanska flytande!
Men det visade sig faktiskt vara ett väldigt bra val, för dels träffade vi några peruaner i Sverige som både kunde berätta för oss vad vi kan förvänta oss när vi kommer dit, och har en eller flera kontakter i landet som vi kan hälsa på. För det andra är Peru landet där Indiana Jones sågs för första gången i filmen The Lost Ark, letandes efter en guldstaty i ett gammalt inkatempel!

(Det intressanta med det är alltså att inkariket har sitt ursprung i Perus marker)

Tänk att få se återstoden av en gammal sydamerikansk ursprungskultur! Eftersom vi kommer stanna och arbeta i Cuzco, inkas gamla huvudstad, får vi även en större chans att få träffa på både Quechua-talare och få se det världskända Machu Picchu. Historienörd som jag är kommer det bli otroligt kul och spännande, mer än vad det är att gå på vikingamuseum i Stockholm...

På tal om bilder: Ja, jag tänker ta bilder. Med min fina systemkamera ska jag försöka ta bilder som man ska kunna njuta av i framtiden. Inklusive på alla de fina människorna, förhoppningsvis får jag möjlighet att ta bild på de (troligtvis) livliga barnen på dagiset där jag kommer jobba!


Slutligen vill jag även säga till er läsare, att om ni har något som ni vill att jag ska ta upp eller ta reda på under resan får ni gärna ställa frågor i form av kommentarer. På så sätt blir det tio gånger roligare att skriva (och ta reda på saker)!

Sebastian Everett